news at kennel bellnodie

2019

Bellnodie A Pride Of My Heart Lee "Rocky" har idag varit och tävlingstränat i Nosework.
Så duktig med fina kommentarer! Härligt team! Stolt över er. 

Läs hela inlägget »

SEVCH Kadamo Here Comes Hudson "DIEZEL" 2010-12-29--2019-10-20
 

Vart ska man börja? Hur ska man beskriva världens mest fantastiska hund som var och är så oerhört älskad? Inga ord gör honom rättvisa!  Att Diezel inte finns med oss längre är oerhört smärtsamt, smärtan och sorgen känns bottenlös.. 
Det har nu gått några dagar men jag ropar fortfarande hans namn, förväntar mig fortfarande att bli välkomnad av honom på det sättet som bara han kunde.

Diezel har ätit kortison i många år pga kvalsterallergi. Vi provade flera andra alternativ för att just slippa kortisonet men tyvärr fungerade inget lika effektivt. Och vi kände att han ska ha ett bra liv utan klåda. Vi gjorde årliga kontroller där man ville se hur lever och andra organ mådde och vid varje prov visade det sig att värdena var jätte bra trots kortisonet. Det som vi märkte av mest var hur hans utseende utvecklades, svårare att bygga muskler men framförallt att han såg benigare ut i ansiktet, det blev liksom mer framträdande. Men detta var inget han hade ont av. 

16 oktober hade jag en tid hos veterinären med Diezel utav två anledningar. Han hade varit lite risig, låg och det var ändå snart dags för årlig koll av honom så tänkte att lika bra att kolla upp hans levervärden och njurar. Han hade även fått en knöl uppe på nosryggen som hade växt på bara några dagar som jag ville att dom skulle kontrollera. 
Lever och njurar visades vara i bra skick men han hade väldigt mycket vita blodkroppar som tyder på infektion. Om detta berodde på knölen eller något annat kunde veterinären inte säga. Hon skrev ut antibiotika för att få bort infektionen och därefter kunde vi gå vidare med knölen. 
Vi åkte hem glada och stolta efter fått beröm vilken fantastisk snäll hund man har.
Dom två följande dagarna blev Diezel piggare. Men detta varade inte länge för på kvällen 19 oktober tyckte jag att han blev hängig. Han drack vatten men åt gjorde han bara om han fick maten från våra händer. Vi åkte in akut med honom på morgonen dagen efter. Man gjorde ultraljud av buk, hjärta som såg fint ut. Man gjorde även röntgen av hjärta och lungor. Hjärtat såg fint ut men på ena lungan kunde man se en skugga. Veterinären sa att detta kunde vara en lunginflammation och det skulle förklara hans värden samt att han varit hängig osv. Vi lämnade Diezel då de ville behålla honom så klart för att sätta in medicin. 
Vi åkte därifrån med en lättnads suck ändå, tänkte att detta är ju inga problem att fixa. Och knölen trodde man var en körtel som en slags biprodukt av infektionen och det skulle inte vara några problem att avlägsna denna heller.
Men så kom samtalet ca 2 timmar senare från en ny veterinär som sa att det inte var en lunginflammation utan en böld. Det kunde vara cancer under, det var man inte säker på. Men vi hade två alternativ och det var att dom skulle utföra en thorax-öppning och då öppna upp bröstkorgen för att avlägsna den här bölden. Det andra alternativet var att låta han somna in. Vi sa ja till operationen preliminärt som skulle utföras dagen efter. Men jag sa att jag behövde samla mina tankar och ringa mina närmaste vänner som faktiskt känner både Diezel och mig.
Jag hade redan en dålig magkänsla och tankarna snurrade runt i huvudet. Diezel som har eggentligen kämpa hela livet mot allergin, skulle han klara denna operationen och allt vad det innebär efteråt? Om det visar sig vara cancer, ska han få behandling mot detta också och behöva kämpa vidare? Han skulle fyllt 9 år i slutet av december.. Vem gör jag detta för, är det för Diezels skull eller för min egen? 
Jag har alltid sagt att mina hundar ska inte behöva lida, jag ska inte försöka hålla dom i liv för min egen skull, dom ska ha ett värdigt liv.. Och nu var vi där. Jag ringde till tre vänner som jag vet är ärliga och rådfrågade, jag och min sambo hade nog redan bestämt oss men behövde på nåt sätt få nån bekräftelse att vi resonerade "rätt" och att bara få gråta lite. Jag ringde upp djursjukhuset och sa att vi kommer att vara där om ca 1 timma och att vi beslutat att låta Diezel få somna in. Att jag ens fick fram dessa ord är en gåta..
När vi kom dit kom även en nära vän till oss och det var skönt att veta att han bara var där liksom och väntade utanför. 
In till receptionen och anmäla att vi var där och betala för att låta sin familjemedlem somna in, absurd känsla. Sen var det dags att gå till rummet för avsked. Kommer ihåg att tårarna rullade nerför kinderna och jag grät så jag skakade. Vi väntade inne i rummet på att Diezel skulle komma. När dom öppnade dörren kom han fram och hälsade på oss, delade ut några pussar sen gick han direkt och la sig i bia-bädden. Då såg jag i hans ögon att han var färdig. Jag har alltid hört att när man frågar någon hur man ska veta när det är klart, när ska en vän få somna in så har dom flesta svarat: Du ser det i ögonen..
Och det var precis så.. Vi satte oss runt Diezel så han ver mellan oss, han låg i våran famn och jag kramde honom under hela tiden, jag hade mitt huvud på hans bröstkorg samtidigt som jag höll om honom och hörde hans sista andetag och kände bröstkorgen sluta röra sig. 
Veterinären sa till oss att detta beslut tog ni för Diezel och det var helt rätt. Jag känner fortfarande att beslutet var helt rätt, han skulle inte behöva lida. Han ska sluta sitt liv med värdighet, det är vi skyldiga honom. Men även om beslutet var rätt så känns inte sorgen, smärtan eller saknaden lättare. 

Jag kommer aldrig igen att få en så lojal hund, han skulle springa genom eld för mig utan att blinka!
En helt fantastisk hund som är så oerhört saknad och älskad. Han är inte bara saknad utav oss utan även av flocken här hemma. Han har tagit en bit av mitt hjärta med sig. Älskade hund, min hjälte, min kung, min beskyddare, min bästa vän! 
Tills vi ses igen Diezel..
 

Läs hela inlägget »

My sweet queen! Happy Birthday! You are now 11 years old.. Where did the time go?? 
It all started with YOU.. 

Läs hela inlägget »

SEVCH Bellnodie A Pride Of My Heart Hope "AAYLA" was awarded the best tracking dog of 2018 of SRRS "Viltspårslista"!
HAPPY AND PROUD!! Congratulations to Pernilla and Jidde!! 

Läs hela inlägget »

Bellnodie A Pride Of My Heart Ace "BUDDHA": ED:UA HD:A
Bellnodie A Pride Of My Heart Joy "THYRA": ED:UA HD:B

Läs hela inlägget »

There are no entries for this period.

latest news

Nyhetsarkiv

Länkar